När man studerar de sörmländska avskjutningssiffrorna är det lätt att bländas. Landskapet mellan Mälaren i norr och Bråviken i söder hyser några av Europas mest produktiva klövviltsmarker. Kombinationen av brutna jordbrukslandskap, gamla ekhagar och vidsträckta ungskogar skapar en biotop där dovhjort och vildsvin inte bara överlever, utan formligen exploderar i antal.
På anrika gods som Christineholm, Wibyholm och Hagvik fälls hundratals klövvilt varje säsong. Men för en tillresande jägare från Danmark, Norge eller Tyskland uppstår snabbt en central fråga: innebär detta att vem som helst med en studsare är garanterad medaljhjort och full frys? Svaret är både ja och nej, beroende på hur noggrant du väljer jaktform och arrangör.
I svenska jaktforum som Robsoft och bland återkommande gästjägare är samstämmigheten tydlig: Sörmland levererar en viltkontakt som få andra regioner i norra Europa kan matcha. Samtidigt vittnar många om att förväntningarna ibland krockar med den krassa verkligheten. En drevjakt i november med dimma och stillastående såtar kan trots goda stammar sluta med att viltet smiter bakåt i planteringen om hundförarna inte känner marken utan och innan.